Förmiddagens pass bestod av fjällöpning delvis obanat. Lite orolig kände jag mig när jag vaknade och såg dimman utanför fönstret, när sedan regnet tilltog under frukosten började jag bli smått bekymmrad, men en timme senare hade det slutat regna, varmt (i alla fall över 10 grader) i luften och dimman lättat en aning. Strax efter 09.30 tog vi linbanan upp till Osthang,därifrån följde några km på fjällstig innan vi avvek med en klättring upp mot Ramundbergets topp, efter några hundra meters "klättring" följde härlig löpning obanat på högfjället, eftersom det var första gången för många gav det en helt ny upplevelse. Att det var dimma och att vi inte riktigt kunde se alla omgivande fjälltoppar, gjorde inget när vi fann härligt goda hjortron under vår framfart. Målet var Össjöstugorna där vi tog en kort paus och laddade batterierna inför sista biten hem tillbaka till fjällgården. Ännu ett pass avverkat och fortfarande bara glada miner.

I eftermiddag väntar ett kombinerat pass med löpskolning, intervaller och styrketräning. Sedan väntar för en del massage medan andra nöjer sig med bastu och pool innan kvällens tre-rätters middag.

Jag tror att vi alla kommer att somna gott även i natt. Hälsningar från Ramundbergets löparläger. / Lena

Efter första dagen med lägret imponeras jag av alla deltagares vilja. Igår eftermiddag testades de hårt i 1 km i backe. Målet var kalfjället en dryg km upp på stig med några krångliga passager. Jag hade förklarat för dem innan att de skulle känna att pulsen skulle stiga oavsett tempo och att det bitvis kunde vara bättre att gå och att det även var fullt tillåtet. Alla jobbade så gott på ett imponerande sätt. jag tror att de efteråt kunde hålla med att pulsen steg trots att tempot inte behövde vara så högt. När jag mötte dem senare uppe på fjället vara alla nöjda men med skrikande mjölksyra, men ingen protesterade mot att fortsätta ytterligare några km på fjället, vilket nog var bra för att forsla bort lite mjölksyra innan vi tog samma väg tillbaka ner, även det ett styrkeprov för benen, jag kan tänka mig att en och annan känner av lite träningsvärk i låren idag.

Nu blir det frukost och sedan en ny inspirerande dag med mina härliga lägerdeltagare! / Lena

Började dagen 07.00 med Yoga, en timme senare hög tid att ladda med frukostbuffé inför dagens första löppass.

Nu var hela gänget på plats, eftersom den sista deltagaren anlände sent igår. Började med en intervju med TV Funäsdalen innan hela gänget sprang iväg mot Klinken. Drickapaus och kort rast vid Klinken. innan Sedan tog vi oss vidare från Klinken ca 2 km till Tvärån, för en del med bad och för andra ännu ett tillfälle att fylla på vätskebalansen. På tillbakavägen lyckade gruppen hålla väl ihop, en del hade kanske sprungit av sig lite på passets första del.... Efter 17 km var vi tillbaka till Fjällgården välbehövligt med snabb återhämtning med Proviva Active en dusch och sedan lunchbuffé. Intervju med Till fjälls.se till kaffet och snart dags för en kort samling med gruppen.

 

Nu är vi igång! / Lena 

Eftermiddagen bjöd eller rättare sagt tog jag mig upp till Mittåkläppen, en härlig tur(trots trötta ben.) Jag anlände till Ramundberget under förmiddagen och ska ordna med några sista grejer innan lägret startar imorgon. Jag har mötts av underbar personal här och det känns verkligen kul att få träffa deltagarna imorgon och komma igång med lägret. Det kommer att bli hektiska dagar, men känns sååå kul, det måste vara världens bästa jobb att få springa fjällöpning med en förväntansfull grupp, kan inte bli bättre.

Nu hoppas jag att vädret är med oss på söndag och att så många som möjligt tar chansen att göra en topptur upp till Mittåkläppen, det är så härligt när man är uppe och värt all svett och tunga ben på vägen upp. Idag blåste det på hyfsat däruppe, men otrolig utsikt! Jag var väl inte heller så fräsch i benen idag, gårdagens DM lopp på 5000 m satte sina spår även om det inte gick så väldans fort...
Ja, jag sprang alltså 5000 m på bana igår kväll första banloppet i år och jag hade väl egentligen inte tänkt ställa upp, eftersom jag kännt mig trött/sliten och helt omotiverad till tävling,  sedan mitt tuffa EM, men så kom ändå lusten att vara med "bara" för att det är kul, strunta i tider och prestationer och bara springa utan att slita ihjäl sig och det var kul, tro mig(även om det varit roligt att springa 2 min. snabbare oxå..).

Prispallen DM 5000 m i Krokom. Tre glada tjejer som tycker det är kul med löpning!

 Åter till Ramundberget, där allt fokus ligger under några dagar, härligt!

Ha en fortsatt bra vecka! / Lena

Jag är nu på plats i Ramundberget. Imorgon startar lägret och det känns hur kul som helst. Nu ska jag äta lunch på restaurang Agaton och sedan ge mig ut på fjället för att kolla in lite härliga löpstigar. Imorgon kommer alla deltagarna, det ska bli spännande att träffa dem! Vi startar upp lite lugnt imorgon eftermiddag med ett lätt löppass, sedan väntar ytterligare 5 löppass i fjällmiljö, yoga och spa. Ska även försöka hinna med att rapportera från oss här i Ramundberget.

Hälsningar! / Lena 

Värktabletter och dålig sömn är ingen bra kombination, därför skippade jag morgonens tänkta 10 km. Fallet och EM har gett sina sviter, känns nu helt bra i mitt knä, men har hela tiden haft lite känningar i höger arm och axel igår kulminerade det i en rejäl nackspärr. Givetvis kan veckans bålpass på gymmet ha bidragit till att det blev för mycket 2 * 20-30 min på gymmet denna vecka, ett slags rekord i sig jämfört med veckorna innan...

Nu ska jag istället avverka drygt 6 timmar i butiken, får sedan se vad kroppen säger om 10 km löpning i eftermiddag.

Ha en trevlig helg! Hälsningar Lena

I helgen var jag uppe i Vålådalen och under lördagen var det min tur att stå vid sidan om och heja fram trötta löpare. De som sprang tog sig 43 km i tuff fjällterräng, med mål i Vålådalen jag stod i en av de värsta partierna uppför fjället och där var det många trötta och onda ben. När de kom i mål var de desto gladare och nöjda över sina prestationer och de ska ni vara!. Även om jag bara en vecka tidigare bestämt mig för att ta ett litet break från löpningen kan jag erkänna att lite sugen blev jag när jag stod i solskenet och hejade fram de tappra löparna. Eller rättare sagt jag längtade efter att själv kunna springa på fjället utan slitna ben, ömmande och svullet knä och den där "goa" känslan. När jag i lördags efter bara några km löpning på fjället återigen blev svullen och öm i mitt knä, så insåg jag snabbt att det var bra att jag inte ställt upp i årets upplaga. Men någon gång hoppas jag även ta mig i mål på denna tuffa maratonsträcka. 

För er som vill testa att tävla i fjällöpning men inte riktigt lika krävande sträckning är ni välkomna till Vålådalen Challenge som min sambo, Micke anordnar den 4-5 sept. Lördagen bjuder på 16 km fjällstigar och på söndagen väntar utmaningen "motbakkelöp" 6 km och 700 höjdmeter upp på Ottfjällstoppen. Mer information finns under länken Vålådalen Challenge på www.lenagavelin.se
  
Ha en fortsatt bra sommar!
Nu ska jag planera löpläger i Ramundberget, ser fram emot att träffa några av er där! Hälsningar Lena

Benen börjar återhämta sig, svullnaden gått ner, såren snart läkta och livet går vidare. Jag var enormt besviken efter mitt EM-lopp, många tankar har snurrat runt i huvudet varför det blev som det blev och vad jag kunnat göra och tänka för att det hade blivit bättre. Nu är jag tillbaka hemma på Frösön, började jobba direkt i tisdags och EM börjar bli alltmer avlägset. Har träffat vänner och fått enort mycket stöd från alla jag känner(och några till) och det vill jag tacka för! Det är skönt att inse at man faktiskt betyder mer som person än att prestera bra på tävlingsarenan, tack alla ni att ni finns!  Jag har också fått mycket kredit för att jag kämpade mig i må och genomförde loppet, det är jag väldigt glad och tacksam för! Jag ville verkligen ta mig i mål även om jag var på väg att bryta många gånger nu i efterhand är jag väldigt tacksam för publikstödet, svenska laget och teamet runt omkring som hjälpte mig runt banan! Nu går livet vidare i helgen åker jag upp till Vålådalen och hejar fram andra som ska kämpa sig i mål på Vertex fjällmarathon!

Några minnen från Barcelona:


Siktade i alla fall högt...

Laget Anna, jag och Isabellah

Till slut, snart i mål...

Det blev långt från det EM lopp jag hoppats och som fanns i mina drömmar. Redan under första km händer något och plötsligt faller jag i asfalten, jag kände direkt att jag slagit mig i knä och axel, jag vet inte vad som hände , men måste fallit i hårt på min högra sida. Klev upp och skakade av mig första chocken, kände efter hur ont jag hade, insåg att det inte var så farligt och fortsatte. Nu låg jag ca 150 meter bakom resten av fältet. Lyckades sakta hämta upp de andra och efter några km låg jag i samma klunga som Anna von Shenk och bl.a det brittiska laget. Började känna mig bättre till mods och det skulle kanske inte bli så illa ändå... vid 10 började jag känna mer i knät, blev stum och sedan ökade smärtan mer och mer under loppet. Jag blev stum och stel i det onda benet och fick börja slita redan inann halva loppet. De tjejer jag tagit mig förbi började hämta i kapp. Det blev sedan ett slitsamt och  jobbigt lopp. Jag fick jobba med såväl mina egna tankar min smärta och tunga ben. Många gånger funderade jag på att bryta loppet och vid 25 hade jag insett att det kommer inte att funka att ta sig i mål denna dag... Jag fortsatte ändå, kämpade för laget, stumma ben och negativa tankar. Jag tog mig i mål som 33.e tjej i mitt livs tuffaste marathonlopp. Det har varit många tårar och sömnlösa nätter efter loppet, ändå är jag stolt och nöjd att jag tog mig i mål. Många tjejer hade det jobbigt i värmen och fukten på Barcelonas gator, även utan fallet hade jag troligtvis fått ett jobbigt lopp, men det gjorde att jag fick än mer att kämpa emot och det blev för mycket... Efter loppet har jag haft ont i ben och ett rejält svullet knä som ger värk, det är troligtvis ingen värre skada utan behöver bara vila och återhämtning.

Det var inte det mästerskapslopp jag velat avsluta med, men så´nt är livet och idrotten. Jag har bestämt mig att det inte blir fler stora mästerskap i min karriär, men sluta att springa kommer jag inte att göra, men nu blir det ett break från tävlandet ett tag. Jag måste koppla bort löpningen, få en paus både fysiskt och psykiskt. Jag ser fram emot löparlägret i Ramundberget den 19-22 augusti, jag brinner fortfarande för löpningen och att få hjälpa andra utan att tänka på sig själv känns riktigt motiverande!  

Hälsningar från Lena.

Fjärde dagen på pree-campen i Palafrugell, en liten pittoresk turistort efter kusten. Dagarna består dels av träning, men minst lika viktigt vila, uppladdning och god mat. Det är en härlig stämning i truppen och alla mår gott i den spanska solen, även om värmen kan vara lite jobbig under de tuffa träningspassen.

Idag har jag, Isabellah och Anna sprungit ett långpass, startade strax efter 10 i förmiddags för att få det så likt tävlingsdagen som möjligt. Jag och Anna nöjde oss med ca 2 1/2 timme medan Isabellah gjorde 3 tim i den fuktiga värmen, närmare 30 grader, men det som känns av mest är nog fuktigheten. Det var svettiga km, men klarade det ändå rätt bra tack vare Lars(Isabellahs tränare och man) som följde med på cykel och langade efter vägen, han hade också rekat en riktigt bra löptur till oss, 3 mil i härlig spansk kustbygd, mest grusvägar, helt underbart! Nu är det vilodag imorgon, gäller att ladda om alla batterier, om 10 dagar är det 42 km i samma värme och snabbare tempo som gäller och då gäller det att vara fullladdad! Den tuffaste träningen är nu gjord och nu gäller det bara att få pigga ben till lördag den 31.a. Det som återstår är lätt träning, något fartpass men annars mest vila och uppladdning.

Nu måste jag ta mig ett dopp i poolen, läsa en bra bok och återhämta mig efter passet. Imorgon väntar mediadag och lunch i en närliggande by.

Ha det gott i sommarvärmen och glöm inte att dricka! Hälsningar från Spanien! / Lena