Tvära kast. Efter Kenya och sedan Zürich marathon till Vålådalsloppet, 25 km på längdskidor.
Torsdagkväll efter jobb på Gå-& löpkliniken så fick jag äntligen åka upp mot Vålådalen, efter en jobbig vecka efter Kenya och Zürich är det den bästa rekreationen och återhämtningen jag kan få. Eftersom löpningen inte riktigt funkat sedan maratonlopppet kändes det som ett bra alternativ till träning att återigen få sätta på sig längdskidorna. Att det sedan anordnades ett skidlopp upp på fjället viket jag anmält mig på, gjorde att jag under lördagen skulle få ett bra alternativt pass i skidspåret. Hade inga som helst förväntningar av loppet eftersom det var två månader sedan sist jag åkte längdskidor(testade visserligen delar av banan på fredag)Det är faktiskt riktigt skönt att bryta av med något helt annat, där pestationsångest, förväntningar och krav inte existerar. Vi fick en fantastisk dag med strålande sol och blå himmel, visserligen tuff bana på drygt 25 km med en höjdskillnad på över 300 m., och svårvallat med i början lite isiga och blöta spår som sedan övergick till kallsnö på fjället, men en underbar dag och fantastisk bana med utsikt över fjällvärlden. Kanske jag överraskade fler än mig själv att jag till slut kom i mål på en nionde plats med namn som Charlotte Kalla(som vann) och Susanne Nyström(vinnare av Vasaloppet) före mig i resultatlistan. (Se även:http://www.valadalen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=275%3Akalla-och-brink-vinner-i-valadalen&catid=41%3Atop-headlines&lang=sv). Efteråt var det bankett och avslut på säsongen för skidåkarna medan jag får se det som ett avstamp för resterande delen av löpsäsongen. 

En del träningsvärk och slitna armar till trots tog jag mig upp på fjället även idag om möjligt ännu härligare väder än igår och fick några timmar rekreation på ett vitt fjäll, blå himmel, sol och fika i ryggsäcken.
Imorgon tar jag på mig löpskorna igen, dags att blick aframåt mot löpsäsongen.
Skidhälsningar från Vålådalen! / Lena

Bland det svåraste med Maraton är veckorna innan och efter loppet. Innan ett maraton, då är det svårt att vila för att man är så inne i träningen, kroppen fungerar(förhoppningsvis) och jag brukar vilja känna på löpningen även om jag vet att det kan vara bäst att vila. Sedan veckorna efter, två olika lägen men ändå lite samma, huvudet vill så gärna ut och träna medans kroppen och visheten säger något annat. Att träna är inte det svåra, när allt funkar och jag vet vad jag ska göra, dessutom mår jag bra och tycker om att träna och ta ut mig, när jag inte inte kan göra det, av olika anledningar hamnar jag i något slags tvådelat dilemma. Jag vet längst bak i huvudet att det är bättre att vila, att låta kroppen som i dagsläget återhämta sig i sin takt, och inte känna någon stress. Ett marathon tar på kroppen och ett maraton efter en månad på hög höjd i Kenya, kanske kräver ännu mer...

Jag började röra på löparbenen under helgen, ca 10 km på lördag som ökades till 12 på söndag. Eftersom det inte funkade helt bra(jag känner av både i baksida lår och vader), så måste det nu bli ännu en vecka som blir mycket lugn. Idag säger dessutom huvudet ifrån med huvudvärk, det är som kroppen ger alla signaler på att den inte vill träna just nu, vila vila vila!!! Medan min andra sida säger vill, vill , vill!!!  Jag vet att jag inte ska känna någon stress, så det är väl bäst att lyssna på den kloka sidan.

Nu ska jag iväg på jobbet, sälja löpskor till folk som insett att våren kommit, asfalten är bar och det är dags att knyta på sig löpskorna. Själv hoppas jag på skidåkning i helgen!

Hälsningar! / Lena

Det är de senaste veckornas löpta km. Denna vecka står det hittills 0 i träningsdagboken. Efter maratonloppet i söndags har jag bestämt att ta det riktigt lugnt, denna vecka råder vila på planeringen. Det känns ändå bra efter loppet och veckorna i Kenya, men jag vet att det är nu kroppen är som skörast och även om suget att sätta på sig löpskorna finns där, ska jag vara riktigt försiktig för att inte dra på mig några onödiga skador eller sjukdomar. Jag vet att kroppen kan kännas relativt pigg och sugen, men att muskler, leder och benstomme tar skada efer ett tufft marathon och det är då det gäller att våga vila. Igår blev det ca 45 min på cykel en rejäl stretch och lite magövningar, idag ca 40 min(1000 m) simning, inte min starka sida... men riktigt bra för återhämtningen, mjuka upp kroppen och skonsam träning.

I helgen passar jag på att åka på klassfest, efter jobbet imorgon kör jag mot Ö-vik. Det är 20 år sedan vi gick ut nian, oj, oj, oj så gammal man är... Passar bra att göra något helt annat, träffa gamla kompisar och umgås med folk som inte pratar löpning... Ska bli kul att se alla "gamlingar", koppla av från träning och tankar om träning...  

Kanske jag oxå tar mig ut på något kort joggpass, men det finns inte med på planeringen utan det får kroppen och sinnet avgöra. Joggskorna kommer i alla fall att finnas med i packningen. 

Ha en trevlig helg och hoppas att vårsolen kommer fram och värmer, just nu tycer jag faktiskt att det är riktigt kallt... Lite vårsol skulle inte skada!

Hälsningar! Lena 

Jag började fundera när det började plinga in sms om den suveräna tid jag presterat och nytt PB. Själv var jag ju inte särskilt nöjd med tiden. Det visade sig att de skrivit fel på hemsidan för Zürich Marathon, att jag blev tvåa på tiden 2,25, placeringen stämde men tiden var 2,38,22.

Jag hade som mål att klara 2,35, sprang, första milen på ca 36,37 och jag höll ett bra tidschema. När jag började närma mig halva loppet, började magen krångla och jag funderade av och till att hoppa åt sidan, men hela tiden bestämde jag mig för att hålla ut ”bara” en bit till. Så långt var jag i ledningen och min tanke var att fortsätta med det. Vid 23 hann ryskan Olga Rosseeva ikapp, jag låg tillsammans med henne några km tills magen gjorde det omöjligt att fortsätta, vid ca 27 fick jag ge vika och hoppa in i närmaste buske… så försvann Olga allt för snabbt och jag orkade inte ta igen. På hemvägen blev det nu lite jobbigare och kände genast av den tilltagande vinden, det blir så när kroppen inte fungerar till 100% …

Jag är nöjd med placeringen, men hade det varit ”min dag” tror jag att jag gett Olga en bättre match…Nu får jag ändå vara nöjd med loppet, hade gärna sett 2,34,… på resultatlistan efter mitt namn men jag får vara nöjd med att jag inte tappade mer och att jag ändå sprang ett ok lopp, detta efter ett långt och tufft läger i Kenya och en lååång torsdagsnatt på flyget, då det inte blev många timmars sömn.
För att få ett perfekt lopp måste allt stämma den dagen och det gjorde det inte till 100% i söndags. Kanske började orosmolnen hopa sig en aning redan på torsdagskväll när jag skulle flyga från Nairobi. När jag kom in på flygplatsen fick jag beskedet att min flight var inställd, inget mer med det. Jag skulle få flyga nästa dag istället. Jag fick dem förstå att det var "omöjligt"och blev ombokad på ett flyg till Amsterdam för byte till Zürich. Det blev en jobbig natt på ett pinfullt plan.

Prispallen, ändå nöjd tvåa.

Nu är jag tillbaka hemma på Frösön, trött men nöjd efter drygt 4 veckors bra träning i Kenya och sedan ett helt ok maratonlopp. Nu ska jag vila och ta det lugnt, passa på att ta hand om ”vardagen” och mig själv några dagar, innan jag börjar planera nästa träningsperiod. Vilket jag hoppas ska bli slutdestination Barcelona…

Hälsningar från ett vårigt Frösön! / Lena 

Ett dygn kvar här i Iten. Idag har jag gjort ”sista riktiga passet” 6x1000 m på banan här i Iten, känslan är lite svår att hitta här, men jag hoppas och tror att den finns där. Det som återstår nu är ett lätt, lätt distanspass imorgon, all "träning" ska nu vara gjord.Nu hoppas jag bara att det inte blir en alltför jobbig natt på flyget imorgon, känns i alla fall bra att jag har en ”extra” dag i Zürich, jag landar på fredag morgon och loppet går på söndag. Så om jag tappar en natt med bra sömn hoppas jag kunna ta igen det, något sånär på fredag.
 

 Nu lämnar jag Kenya för denna gång.

Känns konstigt att jag lämnar Kenya imorgon, jag har varit här länge men ändå har tiden gått väldigt fort. Det har varit en upplevelse att få träna här, där många av världens bästa löpare har skolats, ett fascinerande klimat där du aldrig kan ge dig ut på en löprunda utan att möta andra löpare, en del i världsklass andra med drömmar... Springer genom byar med barfotabarn som springer efter och ropar ”how are you”. Idag hade jag två små killar med maschetas(stavas det så) vid min sida under några hundra meter, det kändes som jag sprang med två små livvakter…

Fast visst längtar jag hem även om jag haft en fantastisk och upplevelserik månad här. Mest längtar jag förstås efter min käre sambo, känns skönt att han kommer till Zürich. Han behövs verkligen där för att stötta mig och ge mig lite extra av den sista energin som kommer att behövas på söndag! 
En sista Kenyahälsning / Lena 

Det börjar närma sig Zürich Marathon och dags att dra i handbromsen. Kunde summera förra veckan till drygt 16 mil. Denna vecka gäller det att samla energi för en lång resa till Europa och sedan maran på söndag. Känns spännande att komma ner direkt från lägret men även en chansning, bära eller brista? Idag har jag samlat energi med en promenad ner till byn Iten, sedan sol och värme och passat på att njuta av den underbara utsikt vi har här på Kerio. Får verkligen intala mig själv nu, att träningen är avklarad och att det nu gäller att vila och ladda för att komma förbered till söndagens lopp, men det är inte lätt när jag är här och har all tid i världen att springa tre mil om dagen på massor av härliga(backiga) löpvägar…

Nu ska jag njuta av Kenya de sista dagarna och hoppas komma fulladdad till söndag!

Igår gjorde jag tillsammans med tre tyskar (som också bor här på Kerio) en heldagsutflykt tillsammans med Jean Paul(en av ägarna till Kerio view) som var chaufför och guide till oss. Visserligen hann vi med ett löppass på ca 12 km vid kvart över sex på morgonen, annars var det träningsfri dag. 08.15 gav vi oss iväg, snirklade ner från Iten på serpentinvägar ner mot dalen, kommer snabbt ner 1000 meter lägre och ett lite annat klimat. Målet var Lake Baringo, där vi gjorde en båttur på över två timmar. Vi fick se krokodiler, flodhästar, massor med fåglar, med höjdpunkten örnar, som vi matade med småfisk så de kom riktigt nära. Gjorde även ett stopp på sjöns största ö och träffade befolkningen som bor där.


Efter båtutflykten, sen lunch innan vi på nästintill obefintliga vägar tog oss genom byar i berg och dal, tills vi vid halv åtta rullade in på Kerio View, trööta men nöjda efter dagens upplevelser.

Idag blir det en lugn dag, jag var riktigt trött efter utflykten igår, så det var väldigt passande att jag skjutit upp veckans sista banpass till lördag.

GLAD PÅSK! på er alla! Kenyahälsningar / Lena