.. i handbagaget såklart. Tänk vad enkelt att vara löpare, inga stora skidfodral att släpa på, heller inga stavar eller spjut att bära eller oroa sig för om de kommer till rätt destination eller inte (har varit med några gånger i friidrottslandslaget, det stora orosmomentet vid tävlingsresor...).

Imorgon står väckaren på 05.00, bäst att packa klart väskan och få några timmars sömn.

Söndag 09.15 går starten i Florens, då ska jag vara taggad, just nu mest bara trött och förvirrad... vad skulle jag packa med mig nudå, regnkläder kanske, då kanske det blir sol på söndag... och så tävlingslinnet och just det kompressionsstrumpor och liniment...
Ha en trevlig 1.a advent! Hälsningar / Lena

Ännu ett "nyckelpass" att bocka av. Sista intervallpasset innan söndag. Idag blev det 8x1000 m. på löpband, utan att maxa farten, det ska kännas lätt fastän flåset är relativt högt, känslan att vilja köra lite, lite mer men inte göra det. Brukar växla detta pass mellan fartlek, stege, snabbdistans eller som idag 1000 meters intervaller. Nu är det bara mycket lugna pass kvar, lätt träning imorgon(torsdag), vila på fredag(resdag) och lätt jogg i Florens på lördag, då jag äntligen får känna på den italienska luften!

Nu är det bara en hel dag kvar hemma på Frösön att ta sig igenom innan vi äntligen får sätta oss på planet mot Florens på fredag, längtar! då slipper jag i alla fall gå och vänta på att komma på plats.

De visar regn i Florens på söndag, men det kan ju ändå inte bli så mörkt och tungt som det varit här hemma de senaste veckorna, lite varmare och lite ljusare, det blir nog bra... vädret är ändå inget man kan göra något åt, så helt onödigt att ödsla energi på att fundera och oroa sig för det.

Nu väntar en massage och sedan spagetti & köttfärssås till middag a´la Italia! / Lena

Ska inte klaga, men börjar tycka synd om alla vinterentusiaster här i vinterstaden Östersund. Snön lyser med sin frånvaro och termometern visar på flera plusgrader. För mig har det varit bra, sluppit att springa så många pass på löpband eftersom underlaget mestadels varit bart och snöfritt, men nu börjar även jag längta efter den vita varan. Fick se snö igår, då det snöat i Vålådalen ett lätt löppass på isiga vägar, men ändå så härligt att få lite vinter, gnistrande snö och solen som tittade fram. Här är det mest grått och trist, när dimman sveper över det mörka landskapet, på torsdag har jag mitt sista löppass här i Östersund, sedan får det gärna komma massor med snö och ge vinterstaden en vit första advent.

Håll ut i höstdimman, snart kommer snön!

Nu ska jag ut och springa ett distanspass, det är ju ialla fall halkfritt och perfekt för löpning.

Hälsningar! / Lena

Nu bara sex dagar kvar innan jag på söndag får ställa mig på startlinjen i Florens. På fredag åker jag och Micke ner till Florens, fram tills dess gäller det "bara" att hålla sig på benen, låta småkrämporna hålla sig små, och helst försvinna... samt träna med sparlåga, och hoppas att formen sakta kommer smygande för att vara på topp på söndag. Alltid svårt att hitta den rätta formeln, men i grunden gäller det att våga vila och våga lita på sig själv.

Efter jobbet i lördags åkte jag och Micke upp till Vålådalen, sköna dagar med uppladdning och lite lätt träning. Igår blev det två pass, något besvärligt underlag med isiga vägar, men funkade ändå hyfsat 1,20 på förmiddagen och en lugn 30 min med stretch på eftermiddagen. Idag blir det en lätt jogg innan vi åker tillbaka till civilsationen för jobb.

Ha en bra vecka! Hälsningar / Lena

Nu börjar småkrämporna dyka upp, inte helt ovanligt, mindre än två veckor innan jag ska springa maran och så fort något ont kryp dyker fram är man på sin vakt, bara inget händer nu...

Jag har visserligen haft små känningar i vaden mest hela säsongen så det är väl egentligen inget konstigt att den protesterar just nu efter några veckors hård träning. Det är oxå den här perioden man känner efter lite extra, vill hålla alla eländiga onda kryp på avstånd om det så är baciller eller muskler/senor som ger sig till känna.

Passet funkade bra idag, 10x 1000 m. på löpband i ca 3.30 fart (lite ökning sista 400), men min högra vad talade sedan om att nu får du vara på din vakt... snabb dusch, återhämtningsdryck och ett besök hos massören för 20 min behandling, sedan hem för mat och vila, kanske jag får stryka eftermiddagens 6-8 km?? Bättre att hålla småkryp och krämpor på avstånd...

Ta hand om er! Hälsningar / Lena 

Vilodag igår (måndag) välbehövligt efter förra veckans 164 km och avslutande långpass. Nu är det meningen att jag ska dra ner på träningen, 12 dagar kvar till marathonloppet i Florens.

Det är nu det svåra börjar, att träna är ju faktiskt inte så svårt. Träningen är det enkla, det är det man kan och det som är roligt självklart är sedan tävling belöningen på all träning, och kanske därför man tycker det är så roligt att träna, att ha ett mål som man tränar mot och ser framför sig som belöningen på allt arbete. Men att dra ner på träningen kan vara svårt, hur mycket eller hur lite? hur snabbt? hur länge? för att inte slita för mycket på kroppen. Det är nu jag ska låta kroppen återhämta sig efter de senaste veckornas hårda träning Träna lagomt, ett så svenskt ord som är så svårt att definiera. Att säga till någon att ta det lugnt, träna lagomt kan ju tolkas så olika..., kanske blir det"bara" 8-10 mil denna vecka, träna lugnt och lagomt, tolkas ju så olika...

Dagens pass: en tröskel på ca 9 km, med uppvärmning och nedjogg totalt ca 18 km. Fick lust att ta mig ut på ett andra pass även i eftermiddag när jag började fundera och få den här rastlöshetskänslan, som ofta uppkommer innan tävling och när man är osäker på formen. Men då talade min inre röst, det är nu du ska ta nytta av all träning, nu du ska låta kroppen komma tillbaka, hitta formen och träna lagomt... alltså ett pass räcker idag! 

Träna lagomt! Hälsningar ! Lena

  

Vintern försvann igen, lika snabbt som den kom. Idag 4 plusgrader och all snö borta. Det resulterade i att jag fick till ett riktigt bra långpass. Vi var 5 st som stack iväg, en droppade av efter 5 km, hade sedan sällskap i ca 1 1/2 timme, härlig löpdag! När jag ökade tempot var det bara Micke som villle hänga på, det gjorde han i 12 min. och sedan fick jag fortsätta själv. Ca 9 km i "tröskeltempo" och 150 min totalt innan jag var hemma igen, ett bra pass. Nu är det bara två veckor kvar till Florens, sista långpasset gjort och nu börjar den svåra perioden, att våga vila!

Helgen går mot sitt slut, och nu är prinsesstårtan uppäten...    
I fredags fick vi besök av en f.d. arbetskollega till Micke och hans mor. De kommer från Schweiz och är på turné i Sverige för att hälsa på släkt och vänner. Det är när man får möjlighet att bjuda utländska besökare på sitt eget skafferi, man inser vad lite det kan behövas för att det ska kännas exklusivt. Jag hade gjort i ordning en älgköttgryta och till efterrätt tagit fram hjortron, inte så speciellt tycker vi, men för dem var det första gången de fick prova på att äta älg och hjortron. Att sedan ta fram messmör på frukostbordet väckte en del frågor, vad är detta?? Ja hur förklarar man messmör? bara att smaka! och de tyckte om det, men kanske inte lika bra som ost... och vart kommer prinsesstårtan in i bilden??, jo vi fick en tårta av dem på fredagskväll, eftersom vi även hade hjortron och glass blev det en del över... jag tänkte oj hur ska vi lyckas äta upp denna, vi väntar ju inget mer besök under helgen sedan de åkt på lördagmorgon, men nu är den slut, sista biten försvann efter dagens långpass... så var det med den.

Nu ska jag planera löputbildning och löpläger för 2010, Kristina knackar snart på dörren och vi ska tillsammans få ihop det under nästa år.

Ha en fortsatt skön söndag! / Lena

Har sagt det förut, även om det idag snöat hela dagen, och det nu ligger ett snötäcke över landskapet, så kan det ju försvinna igen, de har talat om plusgrader de närmsta dagarna.

Idag två lugna distanspass ca 13 km på förmiddagen och 10 på eftermidda`n, då i "rejält" med snö, funkade ändå riktigt bra, fördel med dubbar under löpskorna.

Imorgon står sista långpasset innan maran på programmet, har tänkt mig upp mot 2 1/2 timme, men imorgon får nog även underlaget låta bero på, vilket pass det blir, jag har tänkt köra långpasset med en tempoökning efter ca 80 min, men som sagt, blir det snöpuls, kan planerna ändras. Det gäller att ta saker och ting som det kommer och inte få panik för att det inte riktigt blir som man tänkt sig. Om jag tänker efter så har jag ju faktiskt gjort mina bästa marathonlopp när det inte riktigt gått som planerat någon vecka innan, så... det kanske inte gör något om det vräker ner snö hela natten eller blir regn och snorhalt, får ta det som det blir imorgon och göra det bästa av det 60 eller 150 min?? Löpband blir det i alla fall inte, nej, ett långpass på löpband då försöker jag hellre utomhus. Som med allt annat när man håller på med idrott, inget får vara skrivet i sten... då klarar man aldrig av förändringar eller saker som kommer i vägen och då når man aldrig en prispall. Gilla läget! 

Nu ska jag ha en skön lördagskväll

Ha en skön söndag, med eller utan långpass, med eller utan snö! Hälsningar! Lena

Nu verkar i alla fall vinterkylan kommit för att stanna även om det fortfarande inte fallit många snöflingor(vilket jag tycker är skönt). -5 grader idag, tunnt, tunnt snötäcke, som florsocker på vägarna. Alltså ett löpbandspass, eftersom lite hårdare träning stod på programmet 10-12 x 1000m, i 3.30 fart, med en minuts vila. Såklart blev det 12 intervaller och det kändes faktiskt bra, trött blir man förstås, men kände mig aldrig riktigt sliten, lyckats hitta ett tempo där jag undviker för mycket mjölksyra. Ett pass som gav vissa förhoppningar på maran om drygt två veckor. Nu känns det som den största utmaningen som återstår är att hålla alla förkylningar och svinåkommor på avstånd...

I eftermiddag väntar ca en mil i lugnt tempo, hoppas få med mig min käre sambo, alltid kul att få sällskap på några pass. På gymmet vet man aldrig vilket sällskap som dyker upp, idag fick jag en pratstund med Peja Lindholm, under nedvarvningen. Han har som många andra fastnat i Marathon "träsket".

Tack för idag! Nu kallar ICA, innan eftermiddagspasset.
 / Lena

Snön lyser med sin frånvaro, till belåtenhet för oss löpare men till besvikelse för alla skidåkare. Det vita landskapet beror på dimman som lagt sig över Storsjön, vi som bor längs med Storsjöns strand lever just nu i ett ständigt töcken. Solen har svårt att ta sig igenom den mjölkvita dimman som sveper över hela landskapet. Den vita slöjan lägger sig även i träden och ger omgivningen en sagolik utsmyckning. Dessvärre ger den också vägarna en hinna av frost som kan vara förrädisk på morgontimmarna, kylan biter i kinderna och det är svårt att avgöra vart dimman satt sina hala spår. En sådan här dag är det skönt att det finns löpband i alla fall när man ska köra ett litet tuffare pass och inte vill riskera att föttena slinter...

Idag blev det alltså löpband igen, igen nackdel när man tänkt ligga på en jämn relativt hög fart. Idag 2x6 km i 3,40/km, känner du igen passet från förra veckan? Det var dock lite jobbigare idag, försöker intala mig att det var för att jag valde ett annat löpband, kanske de inte är helt korrekt kalibrerade? Ca 4 km lugn löpning både före och efter "tröskeln" blev ca 20 km. I eftermiddag ska jag ge mig ut i det vita landskapet, med mössan över öronen och se till att fötterna håller sig i styr. Ändå skönt att få komma ut en stund och låta kylan bita i kinderna, tittar på termometern som nu visar -4 grader. Det ska bli en skön lugn löptur, ca 10 km innan jag är hemma igen.

Hälsningar / Lena