Min fantastiska mamma sprang i lördags sitt första marathon och jag är såå stolt över henne! Blev lite ( eller mycket) avundsjuk på alla löpare som fick hämta ut sin nummerlapp dagen innan när jag följde med henne på mässan, jag vill också spring marathon! Men nästa år får jag äntligen springa! Själv fick jag nöja mig med minimaran som var dagen efter och var på 3.9 km. Detta var egentligen min första tävling så jag visste inte riktigt hur jag skulle disponera loppet. Alla sprang som galningar från start men jag försökte hålla mig i det tempot jag bestämt vilket visade sig vara en mycket bra plan eftersom jag sprang förbi hur många som helst och blev aldrig omsprungen! Jag är lite missnöjd med tiden eftersom jag hade kunnat sprungit fortare för jag var inte alls så trött när jag gick i mål. Det är väll en vana som man får ju mer man tävlar, nu vågade jag inte riktigt gå på max. Om jag gått på max hade jag nog kunnat kommit två placeringar uppåt. Nu fick jag istället nöja mig med en 9:onde plats och tiden 16.57. Tiden är jag inte nöjd med, men det var ju som sagt min första riktiga tävling så jag får väll vara lite nöjd ändå.

Nu har jag haft två lite lignare träningsveckor och veckan efter minimaran har enbart bestått av cykel då min benhinnor verkligen behövde vilas lite. Jag har haft två lugnare veckor för imorgon börjar sommar hårdträningen. Jga har lite grejer på gång, bland annat en tränare som ska hjälpa mig, JÄTTE roligt ska det bli! Är redo för sommarens och dens hårda träningspass i sommarvärmen(förhoppningvis)!