Lördag morgon, kl 06.30.
På med mina Kayano och iväg. Ett rådjur på vägen utanför huset. Solen på väg upp, knäpptyst, inte en vindpust och andedräkten byggde höstens första moln av ånga i den kyliga morgonluften. Gatorna låg öde, endast ljuden från mina fotisättningar nådde trumhinnorna. I skogen, efter en stund, vaknade djurlivet till, det prasslade både här och där. Så, en människa på stigen, och en till...Fler än jag njöt, vi var inte många men vi log mot varandra, nickade lätt när vi möttes bland barrträden. Vi delade ögonblicket, njöt tillsammans men ändå var för sig. Det blev en magisk start på lördagen. Tid och kropp försvann, jag flög fram, ville inte sluta. Det blev 15km, ganska ok för att vara långpass, men kändes som 5..